Sailaway

19 januari 2011 06:30

Nej inte direkt faktiskt!
Kan kännas lite till en viss höjd, men sen tappar jag verklighetskänslan eller vad man ska säga och då känns de inte längre. Allt ser bara ut som små dockhus-saker typ ;)
Tycker de känns mer att klättra på ranglig stege 12 meter i mastkran, än de sen kändes då vi åkte luftballong tex.
Kram

lillis

19 januari 2011 07:05

Fy vilken läskig filmsnutt, här har du en till som är höjd rädd som bara den.
En bra dag min vän
Kram

Monica o Jacob

19 januari 2011 10:18

Fick den där jag med, kan lugnt konstatera att det är inget för mej.Konstigt dom enda mardrömmar som jag har riktiga minnen av är när jag faller fritt hu;-(
Vet inte än om det blir 1200 eller 2900 vi får betala.
Ha en skön onsdag/KRAM

Kajsa

19 januari 2011 10:20

...då tycker jag du ska se de sista tre minuterna också för den där masten blir smalare och smalare.
Trevliga kompisar du har - mycket uppbygglig film ;)
Kramkram

wiper

19 januari 2011 10:20

Jag hade också svårt att kolla för jag lider av svindel. Fast intressant att få ta del av. Dom är verkligen modiga. Du har fått två av samma klipp. Jag sätter in mina klipp på andra raden längst till höger där det står "html" då skall det inte bli dubbelt.

Ha en jättefin dag
kram

Ama de casa

19 januari 2011 12:11

Jag är också höjdrädd. Det blir bara värre och värre med åren... Ändå envisas jag med att klättra upp på alla möjliga saker. Dumt...
:-)

Madde och dogsen

19 januari 2011 15:28

Vilken urbota korkad idé att klättra upp i ett sådant torn, kan det finnas något nöje?!
Kan väl endast ses som en utmaning, man kan väl inte säga att utsikten är vacker i alla
fall?!

Vicke

19 januari 2011 17:08

jag tycker om höjder, men du får väl fortsätta att hålla hårt i mattkanten. ha en fin kväll nu

bloggplatsen.se " title="http:// 40-talisten, bloggplatsen.se " target="_blank">irja

19 januari 2011 17:08

Kära Nina !!!
Med åren blir man höjdrädd, kroppen är inte lika smidig som i unga år, man ser sej noga om var man sätter sina fötter , för balansen är ju ej som förr,,, Till helgen blir det att skotta av hustaken, annars kan hända att de blir snöras in.....
Man behöver inte klättra högre än vingarna bär.... LER
HA det bäst>>> KramiZ IA....

ansepanse

19 januari 2011 18:42

nej tack, dit upp vill inte jag heller, jag har varit uppe på vårt tak, vi har ett tvåvåningshus men det var ganska länge se'n
kramar

Sussi

19 januari 2011 19:37

Men herregud människa.. Du kan ju inte lägga ut något sånt där i bloggen. Jag som inte är jättehöjdrädd blev genast livrädd! Fy faskiken så läskigt det såg ut..

Kramisar

Lena

19 januari 2011 19:37

Hej raring!

Allt bra, hoppas jag!? Du, visst vill du rycka in och vara behjälplig under årsmötesutställningen i Vallentuna den 6 mars? ;)

Du kan väl höra av dig! / Puss och kram

KAT

20 januari 2011 09:10

Shiiittttt vad det pirrar i magen.....

Nina

20 januari 2011 17:57

Titta inte på skiten, man håller ju på å dööör!

Stattinskan

21 januari 2011 12:42

Iiiii - precis sådana där mardrömmar brukar jag ha. Vinglar ut härifrån ... väldigt illamående :-)

Nina

21 januari 2011 21:50

Já mé!!! Visst är det fullkomligt vidrigt! Å så brukar jag gå på gallertrappor, högt högt upp i luften iiiiii jag svimmar bara tänker tanken!