Kajsa

5 september 2010 01:11

Men du, vad är det här. Här sitter man och tittar på Bambi och tycker du var riktigt rolig med "lunchen" och det där.
Men sen... Blev hon verkligen oprovocerat biten av en dörrmatta (ja, sorry om nu någon har en så´n) Vad hände med den ägaren? Bet du ihjäl den?
Kramar till matte och tröstklapp till stckars Glimma

Nina

5 september 2010 23:29

Hon var verkligen grymt duktig! Tänk dig att få se hela lunchen stå där livs levande & tösen gör inte en krusning till ansats att vilja döda, jag blev mäkta imponera av henne! Sen blev rollerna bytta, hon hade blivit till lunch istället Om inte jag hade sparkat bort fanstyget. Hunden var på "sin" uteplats. Vi går förbi & den andra hunden kastar sig mot staketets grind, som far upp & ut kommer den snälla söta rara Goldenhunden (ironi). Men den fick sig en redig känga av mig, HA! Jag bet sen ihjäl både hund & matte, rätt åt dem!
Kramar om massor tebax!

KAT

5 september 2010 01:16

Ha ha först började jag skratta när jag såg bilden på den arga hunden, men sen blev jag bestört när jag läste vad som hände!! Jag blir sååå förbannad när det är så många "snälla" hundar lösa.....Ggggrgrrrrr

kram

Nina

5 september 2010 23:21

Det är roligare att skratta & jag väljer just nu att heller skratta åt händelsen, det är passé nu & det som hände igår har aldrig hänt, eller hur var det nu? :) Den snälla hunden är inte så snäll som omvärlden tror!
Kraaam!

Vicke

5 september 2010 06:18

vilka fina bilder du fick och jag hoppas att din hund inte blev skadad

Nina

5 september 2010 23:19

Det syns ju vad det är ivf, men jag är grymt besviken på kameran i mobilen. Det ser ut som om rådjuret är flera mil ifrån mig *snyft*
Min hund mår psykiskt inte så bra :( Men annars utan fysiska skador :)
KramKram

Lindha

5 september 2010 08:14

Det är ju inte klokt, stackars Glimz! Jag skulle nog få ett utbrott på alla ägare vid det här laget... Dax att gardera dig m diverse verktyg så du kan skydda Glimz ;)

Kraaaaaam!

Nina

5 september 2010 23:17

Jag tycker världsa synn om tösen & jag var inte så snäll verbalt mot kvinnan. Hon drämde igen dörren framför näbben på mig :) Orkar inte gardera mig vapen IGEN. Har gått med ridspön, påkar & dog defense spray, nu är det slut med allt sånt. Nu sparkar jag för kung o fosterland :D
Kraaaaaam!

Lena

5 september 2010 08:49

Vad säger man..Finns inga ord för dessa hundägare som inte har koll på sina hundar..

Hoppas det gick bra för tjejen..

Kjam kjam

Nina

5 september 2010 23:12

Man säger att dem skall dra åt helvete, kanske :)
Tösen är skadad sen tidigare, så det läggs väl bara till lite mer i bägaren :(
Kramizen

lillis

5 september 2010 10:02

Hoppas att inte tösen blev mycket skadad. Vad är det för hundägare som inte kan se till sina hundar
Ha en bra dag min vän
Kram

Nina

5 september 2010 22:59

Hon blev psykisk skadad & personligen tycker jag att det är mer illa än en fysisk. Fysiska kan man lappa ihop väldigt mycket enklare. Medan psyket, sätter så underliga spår & du kan inte se hur och vad som behöver lagas, svårt, mycket svårt :( Det är en hundägare som låter sin hund ligga & äga & vakta uteplatsen. Där råkade vi gå :(
Kramizen

Sussi

5 september 2010 11:51

Synd att det underbara ögonblicket böts ut mot något sådant tråkigt. Fattar inte hur vissa hundägare tänker.. Var hunden okopplad också? Hoppas nu inte Glimz blev mycket skadad. Fysiskt menar jag. Psykiskt kan det nog sitta i ett tag. Pussa henne från mig

Kramisar

Nina

5 september 2010 22:56

Håller med dig, underbart är kort. Det är som om verkligheten skall göra sig påmind hela tiden & det gjorde den denna gången, med bravur! Hunden låg bakom en grind & när vi gick förbi blev den rabiat, flög på grinden & den öppnade sig, sassam så kom den fri & där stod vi :( Glimz är super skadad psykiskt sedan långt tillbaka. Hon har blivit biten så många gånger (slutade räkna vid 60).
Kramizen :)

Monica o Jacob

5 september 2010 12:52

Du menar den som biter (förr i alla fall) flest människor också, fan att folk inte kan hålla reda på sina hundar;-(
Hoppas hon glömmer det fort lillgumman, men man vet ju att det kan sitta i ett bra tag.Elsa var ju sådan att alla skulle på henne, men hon hade ju Moa som alltid ställde upp.Konstig var hon på det viset att allt rann av henne, antingen var hon dum i huvudet eller så var hon så stark i sej själv att hon inte brydde sej.
Ja rådjur ska vara i skogen därmed basta;-)
Ha en bra dag utan antagonister KRAM

Nina

5 september 2010 22:44

Idag var en bra dag, inga busar som flög på oss *nöjd* Det som förundrar mig är att folk tycker att allt helt plötsligt är mitt fel, MITT! Önskar att min vore som Elsa, men tyvärr är det inte så :( Hon har ett grymt kvarstående. Nu är det lilla rådjuret i skogen, tack och lov :D En gooo kväller till dig o flocken :)
Kraaam!

Anneli/Lotus

6 september 2010 14:10

Är det inte typiskt att din lilla tös alltid ska råka ut för dessa hemska ägare som skapat dessa opålitliga hundar. Hoppas hon mår bra trots allt men som du säger det lagras på hennes lilla hjärnkontor, hur mycket ska ni behöva ta när ni är ute o har trevligt. Synd om er tjejer men hon har tur som har en matte som är snabb som en reptil. Kramizarr i massor o pussar från Lotus!

Nina

6 september 2010 18:40

Åååå du är hemma igen! Välkommen hem vännen :D Hur har du haft det, ring å berätta!!
Det känns som om tösens liv skall vara kantat med skit, varför? Kanske är det andra prövningar som står inför mitt liv eller hennes & vi skall vara drillade så till den milda grad att vi vinner?! Eller så skall livet helt enkelt djävlas? Själv tror jag på det sist nämnda :) Fast jag har blivit reptilsnabb, nåt bra :D :D
Så härligt att ha er hemma igen! Stor stor kram till dig och din fina Lotus!

Ama de casa

6 september 2010 17:29

Jättefint ögonblick där med rådjuret! Mindre fint när folk inte kan hålla ordning på sina hundar... Hoppas det gick bra ändå.
Jag gissar på Golden :-)

Nina

6 september 2010 18:32

Det var allt lite trollskt :) Men det härliga i kråksången, den var inte ett dugg rädd. När jag pratade med rå'et fladdrade öronen & hon lyssnade intensivt på mina, säkert för henne, gutturala läten :D
Rätt gissat, en golden var det, så snäll söt o rar, jo pyttsan!

Magda

6 september 2010 19:23

Håller med vad övriga redan skrivit, först sitter man med ett leende på läpparna & läser om rådjuret för att sen sucka tungt över att din stackars tös fortsatt blir påflugen gång efter gång:-(((

STOOOR KRAAAM till er båda

Nina

6 september 2010 19:30

Magda vännen, varför är det så här?! Jag bryter snart ihop :( Kan inte förstå varför alla vill min tös så illa. Först ville vi så mycket, nu vill vi bara ha lugn och ro, är det för mycket begärt??!! Fast man får vara glad över rådjurshändelsen, den var allt lite rar :)
Kramar om er massor! Nu är det inte långt kvar innan vi ses :)