...då det inte gick att göra ett skit mer än att moffa i sig snacks  Å det var väl inte riktigt det som var grejen med att åka till Kloten. Det blev en tidig hemfärd istället. Packar Grå, lägger i autopiloten -Hem. Känner att jag behöver inte bry mig så mycket mer nu, hem hittar man aaaaalltid, no worry  Grå åker tryggt på 233'an, känner mig säker å slappnar av. Kommer till en korsning, där är det liksom en liten knicks, snabb vänster till följt av en snabb höger. Jag tappar kontrollen över Grå, hon svänger inte den snabba höger knicken, utan fortsätter riksväg 68 mot Fagersta, det är feeel! Blir lite nyfiken på var hon tänker ta mig & håller mig till tåls mil efter mil. Ser en skylt Avesta, hmmmm är Grå månne på väg åt min favorit butik Haglöfs? Vilken omtänksam liten bil jag har, så sött, NOT! Mycket riktigt, det är dit Grå har släpat mig, den lilla hyndan! Jag kämpar förtvivlat, försöker att hålla emot, känner att mina muskler inte orkar, dem har förtvinats under helgen, pallar inte mer Helt plötsligt stängs motorn av, kaputt! Å vem vet när Grå för för sig att VILJA starta igen. Blir utslängt ur bilen, insparkad i butiken. Stålsätter mig för att inte handla nåt, blundar, på mitt alldeles egna lilla vis  Helt plötsligt hängde det ett par byxor över min vänstra ärm, samt ett par fantastiskt snygga skor, åsso en jacka Inte är det mitt fel, jädrans Grå, varför gjorde hon så här? Hon känner sin matte, jag behövde nog muntras upp en skvätt...